Boliden: Efterbehandling av gruvområdet i Stekenjokk
Efter att gruvan i Stekenjokk lade ner visade det sig svårt att återställa naturen runt gruvområdet. Boliden har tillsammans med Ecogain utvecklat metoder för att återskapa naturlig vegetation på platsen.
Under sommaren har Vildmarksvägen och Stekenjokk varit ett populärt besöksmål för hemester. Något som inte alla känner till är att ett av Bolidens gamla gruvområden faktiskt ligger där, mitt på kalfjället.
Gruvan var aktiv under 1970- och 80-talen, därefter efterbehandlades gruvområdet enligt en för tiden godkänd efterbehandlingsplan. Spåren av gruvan är inte så synliga längre. Men det karga klimatet i Stekenjokk har gjort det svårt att återfå naturlig vegetation på området, något som varit viktigt bland annat för Vilhelmina södra sameby. Ett av målen med de försöken att få tillbaka naturen har därför varit att återskapa ett bra renbete.
Under 2020 har Boliden och Ecogain planerat efterbehandling av ett område på fem hektar inom det gamla gruvområdet. Lärdomar från tidigare småskaliga metodförsök användes för att utveckla metoder som fungerar vid storskalig efterbehandling i den här typen av miljö.
Utifrån de tidigare pilotförsöken har det visat sig att den metod som gett bäst resultat är att tillföra något näringsmedie marken, att markytan luckras upp för att skapa groningsmöjligheter för frön och att insådd av naturligt förekommande arter sker.
För att åstadkomma det i stor skala genomfördes efterbehandlingen på följande sätt:
Utspridning av näring. Näringsmediet som användes bestod av avloppsslam som blandats med träflis. För att kunna få en lagom stor giva med näring, användes en vanlig gödselspridare från jordbruket, ett tunt lager (ca 2cm) spriddes ut över området. Anledningen till att slammet blandats med träflis var för att få en jämnare näringstillförsel under flera år, en för stor näringsgiva kan nämligen orsaka stor tillväxt första åren och därefter nästan ingen tillväxt alls. Användningen av slamblandningen är godkänd av Länsstyrelsen Västerbotten och provtagning har gjorts på slammet som användes.
Uppluckring av markytan med grävmaskin. Luckra upp markytan har flera fördelar, dels var det då möjligt att blanda ner den tillförda näringen med morän från platsen vilket ytterligare drygar ut näringen. Dessutom skapade det lämpliga platser för frön att gro på, med ett mer gynnsamt mikroklimat. Stekenjokk är ett mycket vindutsatt område och det är allmänt svårt för frön att gro.
Manuell frösådd av kruståtelfrö. Kruståtel framhävdes av samebyn som mycket betesvänligt för renarna. Insådd gjordes manuellt, vilket var mycket tidskrävande. Det fanns också en tanke om att samla in frön från växter på platsen, något som tyvärr misslyckades då fröna mognade mycket sent på grund av en kall sommar.
Vältning gjordes sedan för att förbättra de sådda frönas kontakt med jordmaterialet. På så vis säkrades också fröna delvis från att blåsa bort.
Dvärgbjörksplantor av lokalt insamlat frö har dragits upp hos Skogforsk, dessa planterades avslutningsvis.
På det stora hela fungerade metoderna bra maskinerna som användes var ändamålsenliga trots att dess vanliga användningsområde inte är på kalfjäll. Däremot finns fortsatt utvecklingspotential både för insamlingen av vildfrön, både avseende tidpunkt och metod. Men också den manuella utsådd av frön behöver utvecklas då det var mycket tidskrävande.
